Hielmbygden | Transporter | Flottning Stensjön

Flottning, Stensjön

Från skogsbygderna i norra Halland samt från Elfsborgs län, har det i århundraden levererats virke till västkusten både för hemmabruk och export. En stor del av virket har flottats via Lygnerns utlopp genom Sundsjön, Stensjön och Rolfsån ut till Kungsbackafjorden. Vid Stensjöns utlopp i Rolfsån, norra stranden, fanns förr en Flottbacke med upplagsplats, där man av olika anledningar tog upp timret. Senare var det byns bästa badplats med sandstrand och långgrunt för att passa barnen. Numera igenväxt.

Åmynningen där Flottbacke med last-o upplagspplats ligger på den norra stranden
Flygfoto över åmynningen och flottabacken på norra sjöstranden.
ℹ️
"Flygfoto över åmynningen och flottabacken" av Sune Börjesson är licenserad under CC BY-NC-SA 4.0

Fjäråsbornas behov av virke

Folket i bygden var i behov av timmer, bräder, plankor och ved. I början av 1500-talet bedrev Fjäråsborna en stark timmerhandel på Tyskland och Danmark. Bondeseglarna skeppade förutom bräder också slöjdföremål, som laggkärlsstav, träfat, skålar, baljor, spänner och andra trävaror från trakterna kring Sätila. Vid Rolfsåns mynning, strax innan Kungsbackafjorden, fanns skeppsbyggeri. Av 220 skepp som byggdes under åren 1672 – 1769, där byggort angivits, var 117 skepp byggda vid Rolfsån. [1]

Virkestillgång

Från skogarna i Elfsborgs län levererades virke för traktens behov. På den svenska västkusten använde man framför allt ek till skeppsbygge, eftersom ek under 1600-talet och några årtionden av 1700-talet fanns i Halland och angränsande delar av Västergötland. I Fjärås fanns ännu på 1720-talet sammanhängande skogsområden av företrädesvis ek och bok och de största skogarna låg norr om sjön Lygnern. [1]

Flottning över Lygnern till Bräckan

Sedan århundraden tillbaka och fram till början av 1900-talet har man flottat timmer från skogarna i Marks härad till Kungsbackafjorden. Flottning över Lygnern till Bräckan, skedde bland annat genom att man byggde timmerflottar, som kunde vara upp till 400 kubikmeter stora. Det tog 14 dagar för sju man att bygga dessa flottar. Från Bräckan fick transporten till kungsbackafjorden ske landvägen. [2] Eftersom transporterna över land var krävande, så funderade man i början av 1700-talet på att gräva en kanal genom Bräckan ner till havet. Om detta anmärkte Jacob Richardson år 1752; Ty om Bräckans genomgrävning från insjön än vore möjlig, blev dock arbetet allt för drygt och kostsamt, i anseende till vad nytta derav skulle komma. Han ansåg att man i stället borde undersöka och pröva möjligheten att röja upp i Rolfså ända upp till insjön, där ån tar sin början för att kunna flotta genom ån. Detta skulle vara både enklare och billigare. [3] Visste inte Richardson att flottning redan pågick i Rolfsån ut till fjorden?

Flottning över Lygnern via Rolfsån

Flottning från Västgötaskogarna via Lygnerns avrinning genom Sundsjön, Stensjön och Rolfsån till Saltsjön har skett sedan lång tid tillbaka. Detta vittnar friherre Christer Bonde om från sin inspektionsresa till bland annat Halland, som han gjorde på uppdrag av Carl X Gustaf efter freden i Roskilde 1658. [1] Han beskriver då hur bönderna i Fjäre härad seglade på frakt med sina skutor. De seglade med trävirke och sten. Han fann att bräder och trävirke flottas utför ån – tydligen Rolfså – varefter bönderna förde ut trävirket. Han noterar också att bönderna hade en stor hop sköne skutor.
Kvarnägare Erik Börjesson i Myrekulla kvarn berättar, att när hans farfar Benjamin Börjesson 1871 skulle bygga nytt kvarnhus, kom virket, 23 tolfter (176 st) 12 alnar (7,20 m) långa stockar flottandes genom Rolfsån–Kungsåder, från Sätila. För att flottningen skulle fungera bland alla kvarnarna i ån, fanns det vid varje kvarndämme en sluss. [4]

Kungsåder

Begreppet Kungsåder härstammar från medeltiden och tas upp i kung Kristoffers landslag 1442.
I byggningabalken 1734 heter det; Där Kungsådra av ålder varit skall tridiung av vatten öppen lemnas. (Byggningabalken, Cap XX, §3). Det innebär att en tredjedel av vattendragets bredd skall lämnas öppet på det djupaste stället. Detta för att lämna öppet vatten för fiskens vandringar, underlätta samfärdsel och flottning samt ge skydd mot fördämningsskador. I mindre bäckar och flöden fanns krav på att en sjättedel av bredden skulle lämnas öppen. Begreppet Kungsådra genomgick under åren en del förändringar, men försvann ur lagtexten först 1983. [5]

Flottbacke

Vid Stensjöns norra strand, strax innan utloppet i ån, har sedan lång tid tillbaka funnits en så kallad Flottbacke, en last-och upplagsplats för virke med väg. Vid laga skiftet i Tölö 1888, gjorde Fälareds byemän anspråk på att även i fortsättningen ha rätt att använda platsen, som man haft rätt att begagna sedan äldre tider.

Svartek

Flottning genom Lygnerns utlopp i Rolfsån styrks också genom fynd, som man gjorde vid dykningar sommaren 2011, då man hittade en bit av en stock svartek vid Sundsjön. Denna har analyserats och har daterats till mitten av 1200-talet. Två personer sökte och fick av Länsstyrelsen lov att bärga svartek i Sundsjön, Stensjön och Rolfsån, men av olika omständigheter har projektet inte blivit av. Svartek har även hittats i Lygnern, men eftersom det är en vattentäkt, avstod man från att bärga svartek där. [6]
Av en artikel i Norra Halland den 4 maj 2025 är det åter aktuellt att bärga svartek, nu i Lygnern genom Johas Holmelin, som dyker och letar efter timret på sjöns botten. [7]

Av ovanstående bör man kunna dra slutsatsen, att timmer har flottats från skogsbygderna via Lygnern genom sjösystemet och Rolfsån till Kungsbackafjorden. Rent praktiskt kanske man tog upp timret på upplagsplatsen vid åmynningen i Hjälm för vidare transport landvägen eller i avvaktan på att vattenflödet i ån blev optimalt och att kvarnägarna kunde förbereda sig inför flottningen. Troligen fick man stoppa malningen och öppna slussarna för att timret skulle kunna passera utan att skada kvarnarna.

Källor:

  1. Sandklef, Albert, Västkustens Allmogesjöfart 1575 - 1850. Lund: C W K Gleerup; 1973.
  2. Fjärås Hembygdsgilles sockenbokskommitté. Fjärås-bygd att vårda. Fjärås; 1991.
  3. Ricardson, Jacob. Hallandia antiqua & hodierna. Stockholm: 1-2. 1752-53.(https://litteraturbanken.se/f%C3%B6rfattare/RichardsonJ/titlar/HallandiaAntiqua1/sida/14/faksimil
  4. Myra Studiegrupp. Myra-Förvandlad by. Fjärås; 2008.
  5. Sveriges Rikes Lag. Gillad och antagen på Riksdagen Åhr 1734. Byggningabalken. Efter faksimil av 1736 års originalupplaga. https://sv.wikisource.org/wiki/Byggningabalken
  6. Henricson, Lisa. G-P. Timmer hittat från 1200-talet. Svartek har hittats i Lygnern och Sundsjön. https://www.gp.se/nyheter/vastsverige/timmer-hittat-fran-1200-talet.0240816b-1b9e-482b-bf67-d437a7724f30
  7. Alm, Kristian, Norra Halland, 2025-05-04, Jonas jagar värdefulla stockar på Lygnerns botten. https://enh.norrahalland.se/p/norra-halland/2025-05-04/a/jonas-jagar-vardefulla-stockar-pa-lygnerns-botten/169/1902831/62677045