ℹ️
Svinet i Rossareds ollonskog
Svåra tider för bönderna på grund av krigen
Nils Nilssons gårdbo i Hjelm 1, Fjärås, Börge Andersson försökte på sitt eget sätt att lösa sina ekonomiska problem och få mat på bordet. läs mer
Vid den här tiden hade bönderna sina svin gående på skogen och detta visste lbonden Börge. Natten till den 13 oktober 1678 går han ut i Rossareds ollonskog mellan Hjälm och Rossared. Här lyckas han få tag i ett svin, som han tar med sig hem och slaktar. Stölden upptäcks och två dagar senare, den 15 oktober gör man husrannsakan hemma hos Börge. Gården genomsöks och två av männen som deltog i sökandet var Nils Larsson i Kappekulla och Anders Tordsson i Stensered. Ute i ladan hittar de nedgrävt mellan lite torv större delen av ett svin. Huvudet är avskuret så det är svårt att identifiera vem svinet tillhör. Männen letar dock vidare på gården och i ett häbbare hittar man huvudet där man kan se märkningen. Man fastslår att svinet tillhör Lars i Kappekulla. I Börges kålhage hittar man en bytta full med inälvor från djuret. Så skulle en bonde, som slaktat sitt eget djur inte hantera fläsk och inälvor utan detta pekar på att djuret är stulet. [1]
Börge inser att han ligger mycket illa till beroende på ur grov stölden anses vara. I värsta fall kan han dömas till döden. Han riskerar också att sättas i fängelse i väntan på rättegång. Börge väljer därför att fly från gården och lämnar sin hustru Karin Eriksdotter.
I det rättsliga efterspelet får hustrun svara för följderna. Hon får nu besök av herrskapets befallningsman Carl Månsson och hans mannar, som registrerar och värderar allt som finns på gården.
Vid rättegången på Fjäretinget mot Börge, får nu hustrun i hans frånvaro, träda fram. Inför rätten beklagar hon att maken var bortrymd. Hon erkänner att han stulit ett svin, men förnekar å det starkaste att hon på något sätt skulle ha varit honom behjälplig eller delaktig. Det var först när han kom hem, som hon blev varse vad han gjort sig skyldig till.
Befallningsmannen var orolig för att Karin skulle lockas att förskingra det som finns i hemmet. Han föreslår därför i rätten att Karins gårdbo, Nils Nilsson i Hjälm, skulle ta tillvara på tillhörigheterna. Detta ansvar var Nils Nilsson totalt ointresserad av. Han uttrycker sig på ett för oss märkligt sätt, men som för 1600-talets invånare kunde tolkas som spydigt. Han svarade at han sodan foreleggelse intet achter Uden om Natten går i sin Sengh och legger sigh. Rättens ledamöter tyckte inte heller att Nils skulle behöva befatta sig med detta.
Den 16 januari föll domen över Börge. Rätten resolverade för det första att Lars i Kappekulla skulle få ekonomisk ersättning motsvarande svinets värde. Dessa medel skulle tas från Börges bo. Fjäretingets ledamöter konstaterar också att det är första gången som Börge ertappades med stöld och att värdet på stöldgodset inte överskred 40 daler. Detta innebar ett mildare straff – med 1600-talets mått mätt. Börge skulle böta det tredubbla värdet av hans boslott. Om han inte kunde göra detta skulle han löpa ett gatlopp, fram och tillbaka, för varje åttonde delar som saknades.
När det gäller boslotten så räknades halva boet som Börges egendom och andra halvan som hustruns. Böterna blev således så stora att samtliga ägodelar i huset, plus 50 procent ytterligare skulle tillfalla greve Nils Brahe d y. [2] Detta var självfallet helt omöjligt för Börge att betala.
Börge kom inte tillbaka för att ta sitt straff. I mantalslängden för år 1680 finns notering; Börge Anderssons hustru i Elsa (Älvsåker); man rymd. Börges mor Anna Persdotter bor kvar och är skriven hos Nils Nilsson. Hon dör 1693 i Hjälm.
Källa:
- ArkivDigital: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Hallands län (N) EVIIAAAG:12 (1677-1681) Bild: 66 Sida: 124. https://app.arkivdigital.se/volume/v49433?image=66 För att läsa domen, krävs abonnemang hos ArkivDigital
- Nils Brahe d y. https://sok.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=18051