Hielmbygden | Kvarnar | Hjälm 2T Lars Matts kvarn

Hjälm 2, Tölö, Lars Matts kvarn

En skattlagd Tullmjölkvarn

På Lars Matsgård Läs mer finns en skattlagd tullkvarn med dubbla par stenar. Det är den största kvarnen i byn och omnämns ibland som två kvarnar. Liksom övriga kvarnar i byn är det en hjulkvarn av underfallstyp, som användes vid stora vattenflöden med ringa fall, som i Rolfsån. Vi kan följa gården och kvarnen sedan mitten av 1712, men troligen är den betydligt äldre. [1]

Skiss över hjulkvarnens uppbyggnad
Skiss över Hjulkvarn Källa; Ek, Sven B. Väderkvarnar och vattenmöllor. I kvarnkaret ligger de två kvarnstenarna. Den undre stenen kallas liggaren och den övre löparen. [2]

Malningsprocessen

En kvarns kapacitet beräknas utifrån antalet kvarnstenar. En kvarnsten vägde omkring 800 – 900 kg. Hjulkvarnarna är till sin konstruktion mer tekniskt komplicerad än de tidigare skvaltkvarnarna och byggdes oftast av specialister s k kvarnbyggare, som ofta var timmermän till sin profession, och hade kvarnbygge som specialitet.

Vid malningen hälldes säden genom kvarntratten in i kvarnögat, för att malas mellan stenarna, den undre stenen liggaren, som ligger fast och den övre stenen löparen, som roterar. Stenarna har inhuggna fördjupningar genom vilka malgodset transporteras utåt. Stenarna slets under malningen och fördjupningarna blev mindre med den påföljden att mjölet blev liggande mellan stenarna och kunde i värsta fall förorsaka s k mjölexplosioner med brand som följd.

Därför var det viktigt att hålla stenarna vässade vilket innebar, att man såg till så att de inhuggna fördjupningarna var tillräckligt djupa, så att mjölgodset kunde lämna stenarna. Detta kallades att dänga stenen, vilket gjordes med en kvarnhacka ett s k dängjärn.

Stenarna vässas med dängjärs.
Mjölnaren Adolf (Adel) Johansson, Allarängens kvarn, dänger (vässar) sin kvarnsten (liggaren), 1930-tal.

Arbetet i kvarnen var riskfyllt

Arbetet i kvarnarna var riskfyllt och flera dödsolyckor har inträffat under åren i byn. Mjölnaren Zackarias Lerberg, som brukade Lars Matts kvarn fick erfara detta när han skulle dänga en kvarnsten och stenen föll över honom. Efter några dagar med svåra plågor avled han av sina skador. [3] Se utdrag ur dödboken nedan.

Ur dödboken hämtar vi följande notering:

1821 d 11 Mars. Gifta Mannen och före detta varande Styrmannen välbefarne Zacharias Lerberg från Hjelm, som genom en vådelig händelse tilldrog sig derigenom, att han den 6 dennes skulle dänga sin qvarn slog jernlänkarne eller vinspelet och hvarmed de upvinde öfre Stenen medelst kaflens utfallande, som pläga sättas om jernlänkarne genom ögat, så att öfverstenen mot en alns tjocklek fall på hans kropp undantagandes hufvudet, men icke genom Doctorens undersökning hade skadat något ben, men inälfver och Hemligheten var sönderkrossad, han lefde derefter i dess svåra plågor uti 4 dagars tid hvar efter han måste nedlägga den jordiska vandringsstafven, då han dess förinnan genom et ömt afskedstagande med Hustrun, Slägtingar och sine små qvilldrande Barn, ja till och med den yngre Sonen som icke var äldre än 15 dagar; han begrofs d 18 ibm i Tölö. Gammal var han 31 år 4 Måndader och 18 dagar.

Fjärås kyrkoarkiv, dödbod CI:6, sid 561. [3]

Mjölnarens status

En tullkvarn är en skattlagd kvarn där man yrkesmässigt utför malning mot betalning. Mjölnaren tog ut skatten, i regel på omald säd genom att han tog ett mått från varje säck som skulle malas. Oftast var måttet inget krönt mått (ett mått med kunglig krona, som regelbundet kontrollerades och justerades), utan en fyrkantig trälåda utan handtag. Beskattning genom kvarntull upphörde 1815. Fram till 1917 fick mjölnaren ta ut ersättningen in natura. Därefter gällde betalning i form av kontanter.
Avgiften som mjölnaren tog ut för malningen var mycket impopulär och sågs av bönderna, som ett sätt av mjölnaren att berika sig på deras bekostnad. Det finns flera anekdoter över böndernas syn på mjölnarens ärlighet:

Förklaringen till mjölnarens ärliga tumme är att tullmåttet som ofta bestod av en trälåda utan handtag, som greppades med tummen inuti, på så sätt minskades tullmängden något. (Bengtsson, sid 22). [4]

Kvarnen till höger är Lars Matts kvarn
Kvarnar från bron mot öster. T h Hjälm 2, Tölö, Lars Matsgård med ”Lars Matts kvarn”, som hade två kvarnar och dubbla vattenhjul. Under åren 1883 – 1900 låg byns Mejeri i denna kvarnbyggnad.

Mejerist och mejerska kommer till byn och Lars Matts kvarn

Hugo Widal och hustrun Magda på Rossared köper kvarnar, tomtplats och åbyggnaderna 1882. [5]
År 1882 kommer mejeristen August Larsson med hustrun mejerskan Johanna Pettersson och döttrarna, Ida Charlotta född 1877, Ellen född 1879, Anna Cecilia född 1881 till Hjälm 2, Tölö. De har också med sig piga och dräng från Dufvehed. [6] År 1895 – 1898 har de städslat en Mejerska, Ingrid Andersson född 1875 i Östra Klagstorp, Malmö län och 1898 -1900 Mejerskan, Amanda Carolina Larsdotter född 1874 i Karaby Skaraborgs län.
Mejerskorna hade hög status och 1890 hade de en årslön på 300 kr och vid början av 1900-talet ca 800 - 1000 kr, vilket kan jämföras med sjuksköterskor som fick 600 kronor och lärarinnor 400 kr. [7][8]

Hur länge kvarnarna och mejeriet var i bruk är okänt. Efter våren 1900 finns inget tjänstefolk i kvarn eller mejeri. Familjen kan ha fortsatt med verksamheten med hjälp av sina vuxna barn. Under åren 1900 – 1913 bor minst två av de fyra döttrarna på hemmanet i Hjälm.
År 1913 flyttar makarna Larsson och äldsta dottern från byn och Lars Matts kvarn till Måå 3 i Fjärås. [9] Mars 1904 dör Hugo Vidal och 1905 tar änkan över fastigheten Hjälm 2:6, Lars Matts kvarn med åbyggnader. 1918 säljer änkan Magda Widal fastigheten till Fjärås kraftaktiebolag som startat Ålgårda kraftverk. Exakt när man river och säljer byggnaderna är inte dokumenterat, men från och med 1914 finns det ingen skriven på fastigheten. Efter att ha rensat upp i ån för att kunna sänka vattennivån och ändå få ett bra flöde och genomströmning i ån, säljer kraftbolaget 1920 fastigheten till tandläkare Johan Röing. 1923 säljer Röing fastigheten tillsammans med ytterligare två fastigheter i Hjälm 2, Tölö till Gustaf Werner på Rossared. [10][11]

Källor:

  1. Landshövdingeberättelser från Hallands län, 1705-1818. Halmstad: Hallands Museiförening. (1998).
  2. Ek, Sven B, Väderkvarnar och vattenmöllor, Lund 1962
  3. Fjärås kyrkoarkiv, Födelse-och dopböcker CI:6 (1818-1860), död-o begravningsboken, År 1821, b 311/sid 561. Zackarias Lerberg. https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/71000757_00311#?xywh=343%2C471%2C2910%2C1012&cv=310
  4. Bentsson, Mikael. Vattenkvarnar- en studie om Hjul- och skvaltkvarnar och deras förekomst i Fulltofta socken Högskolan, Kristianstad; 2005. https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:229773/FULLTEXT01.pdf
  5. Inskrivningsdomaren i Hallands norra domsagas arkiv, Lagfartsboken 1875-1933, Fjäre häradsrätt. Hugo o Magda Vidal köpter tomt med kvarn, Hjelm 2:6. https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/H0002589_00083#?xywh=118%2C190%2C3340%2C1177&cv=82
  6. Riksarkivet: Tölö kyrkoarkiv, Husförhörslängder, SE/LLA/13427/A I/13 (1873-1882) August Larsson m fam. https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/C0011700_00137#?xywh=134%2C4123%2C4045%2C1443&cv=136
  7. Mejerskor vid Bygdeå mejeri. https://wordwithworks.wordpress.com/2007/03/17/mejerskor-vid-bygdea-mejeri-1923-1935/
  8. Svensk Läraretidning, 19-e årg, Nr 5, bilaga till Centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärareföreining. https://runeberg.org/svlartid/1900/0083.html
  9. Tölö kyrkoarkiv, Församlingsböcker (1896-1922), b 193-sid 192, August Larsson flyttar från Hjälm 2. https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/00133173_00193#?xywh=-138%2C500%2C3758%2C1325&cv=192
  10. Lagfartsböcker, 1896-1936. Änkan Magdalena Vidal säljer till Fjärås Kraft AB. https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/H0002592_00188#?xywh=6%2C2580%2C4014%2C1415&cv=187
  11. Lagfartsböcker, 1922-1945, J Röing säljer till Gustaf Werner. https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/H0002596_00133#?xywh=-55%2C632%2C4821%2C1677&cv=132